Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Folkungaätten, tiden 1250—1350 - Magnus Eriksson. — Från valet till digerdöden, 1319—1350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sex år skulle erlägga till påfvestolen, finge uppbäras af konung Magnus och
användas till krigshjelp mot ryssarne. Detta bidrag, som Magnus också
riktigt uppbar, kom visserligen mycket lägligt för honom, men fred var då redan
for båda rikena sluten med Ryssland. Sverige hade nämligen redan 1323 i
augusti ingått en fördelaktig fred med nämda land i Orechovets eller
Nöteborg, hvarigenom till Sverige afstodos tre »gislalag» (eller härad) af
Karelen, bland dem
Sa-volaks. I detta äldsta
nu kända fredsfördrag
mellan Sverige och
Ryssland bestämdes äfven
gränsen mellan båda länderna
noga från utloppet af ån
Systerbäck (Sester) i
Finska viken, nära norr om
Nevas mynning (fig. 446).
Freden mellan Norge och
Ryssland in gicks 1326.
På ett annat håll
skulle Sverige några år
senare göra en ännu mera
betydande landvinning,
omedelbart efter det
Magnus vid 16 års ålder på
våren 1332 såsom myndig
sjelf mottog regeringen.
Tillståndet i
Danmark var vid denna tid i
högsta grad sorgligt,
emedan landet under
Kristofer II:s usla styrelse blifvit
deladt mellan en mängd
inländska och främmande
länsinnehafvare, livilka
förtryckte folket. Miss-
511. Upsala domkyrkas södra portal. Från första hälften nöjet V&r i Synnerhet
TUYC-af 1300-talet. ket gtørt i det till grefve
Johann af Holstein förpantade Skåne, hvarest invånarne slutligen bragtes
till uppror, öfverfollo och dödade så många tyskar de kunde åtkomma samt
började belägra Helsingborg och de andra slotten. Då erkebiskop Karl i
Lund och skåningarnes andra ledare emellertid insågo, att de icke skulle
kunna reda sig i längden utan främmande hjelp, beslöto de att öfverleinna
landet till konung Magnus Eriksson, och erkebiskop Karl, andra skånska
andliga och verldsliga herrar samt borgare och bönder hyllade med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
