Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Falköga skakade på huvudet utan att svara.
"Men nu hör jag det igen!" utbrast Duncan ivrigt. "Vi
måste vara på vår vakt!"
"Var lugn, major, var lugn!" svarade Falköga. "Det är
vargarna, som ströva omkring här på slätten, det är det hela.
Men stopp! Vad var det?"
Falköga lyssnade länge med spänd uppmärksamhet. Han
var ej till freds med resultatet, utan sade:
"Vi måste ropa på Uncas. Han har en indians sinnen och
kan höra vad ett blekansikte ej kan bliva klok på."
Den unge indianen, som satt vid elden vid sidan om sin fader,
lyfte uppmärksamt huvudet, då han hörde en ugglas skrik, och
såg sig om, som om han väntade, att det skulle upprepas. Falköga
lät honom ej heller vänta länge och några ögonblick senare
såg Heyward, att Uncas försiktigt närmade sig bröstvärnet, vid
vilket han själv stod tillsamman med Falköga. Denne viskade
några ord till indianen, vilken kastade sig ned på marken och
förblev så orörlig och stilla, föreföll det Duncan. Förundrad
trädde Heyward fram och böjde sig ned mot det mörka föremålet,
på vilket han hållit sina ögon fastade, men upptäckte nu,
att han tagit de mörka konturerna av några framspringande
ruiner för den unge hövdingen.
"Vad har det blivit av mohikanen?" frågade han förvånad Falköga.
"Stilla, stilla!" svarade denne. "Uncas är ute på slätten,
för att giva mingoerna något att göra, om det finns några av
dem häromkring."
"Om ni tror det, så låtom oss strax gripa till vapen. Vi äro
fem stycken och kunna lätt reda oss mot dubbelt så många."
"Stilla, säger jag, i fall livet är er kärt? Se blott på
Chingachgook, hur han sitter fullkomligt lugn vid elden som det
anstår en berömd hövding. Finnes här något lurande pack, som
smyger omkring i närheten, kan det åtminstone ej ses på hans
min, att han anar någon fara."
"Men de skola upptäcka honom, och det skulle vara hans
död", viskade Heyward.
"Jag måste varna honom", sade Falköga ängsligt. "Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
