Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Duncan gladde sig, då han märkte, att de verkligen vunno
en icke obetydlig fördel över huronerna. Dessa sköto emellertid
på nytt och en kula slog mot Falkögas årblad, dock utan att
göra honom själv någon skada.
"Gott!" mumlade han, i det han lugnt undersökte åran.
"Tag åran för ett ögonblick, major, så att jag kan låta min
Killdeer taga del i samtalet."
Heyward grep åran med en iver, som ersatte hans ringa
övning. Falköga undersökte emellertid fängkrutet på sin bössa,
siktade hastigt och sköt. Huronen i fören på den närmaste
båten hade rest sig i samma avsikt, men sjönk tillbaka och
tappade sin bössa i vattnet. Då han åter kom på fötter, fäktade han
i yrsel omkring sig mer armarna. Hans följeslagare upphörde
att ro och de båda förföljande kanoterna lågo stilla sida vid
sida. Chingachgook och Uncas begagnade denna paus att taga
sig någon vila och kastade forskande blickar på varandra för
att övertyga sig om, att de båda voro oskadda. Några bloddroppar
sipprade ned från Chingachgooks skuldra, men då han
såg det bekymrade uttrycket i Unca’s blick, tog han litet vatten
i handen och tvättade såret därmed, visande härigenom hur
obetydligt det var.
"Ligg nu stilla, ni också!" sade Falköga till Heyward, som
hade fortsatt att rö. "Huronerna äro långt nog borta och lägga
råd, som ni ser. Låt dem bara komma på skotthåll. Vi skola
locka dem nedför hela Horicansjön, utan att de skola göra
oss någon skada, under det min Kildeer skall göra en ordentlig
gallring ibland dem."
"Men därigenom åsidosätta vi vår resas ändamål!" svarade
Heyward. "Låtom oss begagna den vunna fördelen och fly vidare!"
Falköga kastade en tveksam blick på de fientliga kanoterna,
men då han såg den olycklige faderns bedjande blick, som
tycktes bönfalla honom att tillrättaskaffa hans döttrar, lade
han tyst bössan från sig och grep till åran. Indianerna gjorde
likaså och efter få minuters förlopp var avståndet till huronerna
så stort, att Heyward började andas lättare.
Färden gick mellan höga klippkuster, men i stället för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
