Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröst, såg på den långa, skarpa kniven, som hans domare höll
i handen och inväntade lugnt dödsstöten. Då vapnet långsamt
inträngde i hans hjärta log han, och hans blick sade tydligt,
att han icke fann döden så fruktansvärd som han väntat. Han
vacklade och föll ned vid fötterna av den stolte och oböjlige
mohikanen.
Kvinnan uppgav ett högt klagoskrik, kastade facklan till
marken, och allt blev inhöljt i djupaste mörker. Alla åskådarna
skyndade ut ur hyddan, och Duncan trodde nu, att han var
ensam med offret för en indiansk dödsdom. Han misstog sig
dock. En hand grep ett fast tag i hans arm, och Uncas stamma
viskade sakta i hans öra:
"Huronerna äro hundar. Munro och Chingachgook äro i
säkerhet och Falkögas bössa sover icke. Gå! Uncas och
Heyward äro nu främlingar för varandra. Det är nog!"
Ett sakta tryck av indianen förde Duncan bort emot dörren
och påminde honom om den fara, som ett längre samtal med
Uncas kunde medföra. Långsamt lämnade han hyddan och
begav sig ut till den skara, som uppehöll sig i närheten av
densamma. Eldarna, som småningom, den ena efter den andra
släcktes, kastade ett egendomligt ljus över platsen och de mörka
skepnader, som tysta vankade fram och tillbaka, tills slutligen
några krigare inträdde i hyddan och buro bort de jordiska
kvarlevorna av den avrättade. Duncan gick nu obevakad omkring
i lägret för att möjligen kunna upptäcka var Alice, för vars
skull han ditkommit, förvarades. Då hans ansträngningar i detta
avseende visade sig fruktlösa, återvände han till huvudbyggnaden
för att uppsöka David, vilken var den ende, som kunde
göra slut på hans tvivel. Då han nådde huset såg han, att den
förut rådande stämningen var över. Krigarna sutto inne i
hyddan och rökte sina pipor, allvarligt samtalande om det senaste
krigståget. Utan tvekan inträdde Duncan till dem och intog sin
plats på ett sätt som i vildarnas ögon var fullkomligt passande.
En enda blick visade honom, att Uncas ännu ej lämnat platsen,
men förgäves såg han sig om efter David.
Vid Uncas sida stod en ung, beväpnad huron, och en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
