Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värdigt allvar sina gåvor. Dessa bestodo av smycken, vilka
rövats från de vid Fort William Henry dödade kvinnorna. De
mera framstående hövdingarna erhöllo de dyrbaraste sakerna,
men även de ringaste gåvorna överlämnade Magua i så
smickrande ordalag, att ingen hade anledning att beklaga sig.
Verkan av denna list uteblev icke. Delawarernas allvar förändrades
till ett uttryck av hjärtlighet, och i synnerhet Maguas värd,
vilken erhållit synnerligt dyrbara gåvor, visade sig helt
förändrad.
"Min broder är en vis hövding", sade han med eftertryck. "Han
är välkommen!"
"Huronerna älska sina vänner", svarade Magua. Varför
skulle de för övrigt icke göra det? Har min broder icke sett
några spioner i skogen?"
Delawaren, vars namn var Stenhjärta, glömde sin vanliga
försiktighet och svarade tydligare än förut:
"Främmande mockasiner ha varit runt omkring mitt läger;
deras spår återfinnas till och med i närheten av min hydda."
"Har min broder försökt jaga bort de hundarna?"
"Det kunde icke ske. De främmande äro välkomna hos delawarerna."
"Ja väl, de främmande, men icke spionerna", sade Magua
ivrigt. Yengeeserna ha utsänt sina spioner. De ha varit i mina
wigwams, men där rönte de intet vänligt mottagande. Så flydde
de till delawarerna, i det de sade, att delawarerna voro deras
vänner och att dessas sinne hade vänt sig från vår store fader
i Kanada.
Dessa Maguas ord träffade delawarerna på deras ömmaste
punkt. Deras stams avfall hade tillfogat dem flera svårigheter
från de franska allierade, och de förstodo allt för väl, att de
hädanefter ständigt skulle mötas med misstroende.
"Låt min fader blicka in i mitt ansikte", sade Stenhjärta,
sedan den första bestörtningen var över. "Han skall icke finna
någon förändring i detsamma. Sant är det, att mina unga
krigare icke befinna sig på krigsstråten, men de ha haft drömmar,
som avhållit dem därifrån. Icke desto mindre älska vi den
store franske hövdingen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
