Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills han hunnit lära känna Maguas verkliga avsikt. Han höjde
sin bössa, siktade tre gånger med största noggrannhet och
fyrade så av. Kulan splittrade barken på trädet några få tum från
själva kruset, och ett allmänt bifallsrop förkunnade, att
indianerna ansågo det vara ett förträffligt skott. Till och med
Falköga nickade bifallande, som om han velat säga, att det var rätt
bra gjort. I stället för att göra sig i ordning att avskjuta sitt
skott, lutade han sig mot gevärspipan och tycktes vara
försjunken i djupa tankar. Han väcktes dock ur dessa av en ung
indian, som vidrörde hans ena skuldra och sade på dålig
engelska:
"Kan blekansiktet göra det bättre?"
"Ja, huron!" ropade Falköga, i det han höjde sin bössa
och hotfullt svängde den emot Magua; ja, huron, nu kunde jag
ge dig ditt respass till de sälla jaktmarkerna, och ingen makt
på jorden skulle kunna vara i stånd att förhindra det. Varför
sänder jag icke en kula genom ditt förrädiska hjärta?
Varför? Därför att min färg avhåller mig därifrån och därför
att jag icke vill bringa olycka över oskyldiga varelser. Är du
därför en person, som känner Gud, så tacka honom av hela
ditt hjärta. Du har den största orsak därtill.
Falkögas harmfulla min, glänsande ögon och höga gestalt
gjorde ett djupt intryck på hans åhörare. Delawarerna
andades knappast, men Magua hade så stort herravälde över sina
känslor, att han blev orörligt kvarstående, oaktat han icke hyste
det minsta förtroende för sin fiendes barmhärtighet.
"Gör det bättre!" återtog den unge delawaren vid sidan av
Falköga.
"Göra det bättre! Vad menar du, din narr? Vad?" ropade
Falköga, i det han fortfor att förbittrad svänga geväret
över sitt huvud.
"I fall den vite mannen är den han utger sig vara, må han
skjuta närmare målet", sade den förste hövdingen.
Falköga skrattade högt och lät geväret falla ned i vänstra
handen. Skotten föll ögonblickligen, och styckena av lerkruset
kastades runt omkring på alla sidor av trästammen. Samtidigt
hördes ljudet av bössan, då Falköga kastade den i marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
