Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Uncas, Chingachgooks son", svarade ynglingen, i det han
ödmjukt böjde sitt huvud för den gamle patriarken; jag är en
ättling av de stora sköldpaddorna."
"Tamenunds slut är nära", återtog den gamle. Min dag
lider mot natten, och jag tackar den store anden för det han
sänt en att intaga min plats vid rådplägningarna. Uncas,
Uncas’ barn, är funnet. Låt den döende örnens ögon skåda in i
den uppgående solen!’
Med lätta steg men stolt hållning framträdde ynglingen till
Tamenund, varest han kunde ses av hela den djupt rörda
mängden. Tamenund höll honom en lång stund en armslängd
ifrån sig, under det han ögonskenligen njöt av att betrakta hans
vackra ansikte och öppna, redliga drag. Den gamle såg samtidigt
ut som om han kallat försvunna, sköna dagar tillbaka i
sin hågkomst.
"Har Tamenund återigen blivit ett barn?" sade han slutligen.
Har jag endast drömt om så många vintrars snö – drömt
att mitt folk är kringspritt som flygsanden, – drömt att
Tamenunds pil icke mera kan skrämma hjortens kid, att hans arm
är vissnad som ekens torra gren? – Uncas står nu framför
honom, med alldeles samma utseende, som då han drog ut till
strid mot blekansiktena. Uncas, min stams panter, lennapernas
äldste son, mohikanernas visaste sagamor (hövding). Säg mig,
delawarer, har Tamenund sovit hundra långa vintrar?"
En djup tystnad följde på dessa ord. Ingen vågade svara,
och alla väntade med spänning, på vad som nu skulle inträffa.
Men Uncas, som blickade den gamle in i ansiktet med ett barns
kärlek, tog äntligen till orda, litande på den höga ställning, han
nu återvunnit.
"Många krigare av Uncas släkt ha levat och äro nu döda,
sedan han fört sitt folk i striden. Sköldpaddornas blod rann i
mångas ådror, men alla hava återvänt till den jord, varifrån
de voro komna, alla, med undantag av Chingachgook och hans
son."
"Det är sant ... det är sant!" sade patriarken med ett
smärtsamt uttryck. "Våra vise män ha ofta sagt, att två krigare
av den gamla släkten ännu uppehöllo sig i bergen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
