Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skydd i skogarna, hårt trängda av delawarerna. Knappt hade
en minut förflutit, innan stridsbullret avlägsnade sig i åtskilliga
riktningar och dämpades av träden. En liten skara huroner hade
dock försmått att söka skydd och drog sig, kämpande som lejon,
med mörka miner bort mot den brant, som Chingachgook nyss
lämnat, för att taga del i kampen nedanför. Magua syntes
tydligt bland dessa flyktingar med sitt vilda, trotsiga yttre och sin
stolta härskaremin, som han ännu bibehöll.
Emellertid hade Uncas i sin iver att påskynda förföljelsen
blivit nästan ensam och så snart han fick Magua i sikte, glömde
han ögonblickligen varje hänsyn. Höjande sitt stridsrop,
kallade han sex eller sju krigare till sig och störtade löst på
fienden, utan att tänka på olikheten i antal. Magua märkte detta
anfall och avvaktade det med hemlig glädje. Men i samma
ögonblick han trodde sig hava sin dumdristige unge motståndare
i sitt våld, ljöd ett nytt rop och Den långa bössan kom ilande
till hjälp, följd av sina vita kamrater. Huronen drog sig då
skyndsamt tillbaka mot backsluttningen.
Uncas fortsatte med vindens hast förföljelsen med en
tacksam blick till sina vänner. Förgäves erinrade honom Falköga
om nödvändigheten att hålla sig betäckt. Den unge mohikanen
trotsade fiendernas eld och tvungo dem inom kort till en flykt,
lika hastigt som hans framryckning. Lyckligtvis hade man endast
ett kort stycke att springa, eljes skulle Uncas sprungit från
kamraterna och fallit offer för sin oförvägenhet. Både de förföljda
och förföljarna nådde dessförinnan huronbyn och voro varandra
så nära, att det kunde komma till en strid man emot man.
Uppeldade vid anblicken av sina hem och trötta av språnget, gjorde
huronerna halt och kämpade med förtvivlat raseri kring
stammens rådshydda. Striden var som en rasande storm. Uncas’
tomahawk, Falkögas gevärskolv och Munros ännu kraftiga arm
utvecklade samma rörlighet och snart var marken betäckt med
fiender. Beständigt undkom dock Magua oskadd, ehuru han
modigt kastade sig i faran. Utstötande ett tjut, vari hans raseri
gav sig luft, ilade han till slut, då hans krigare voro fallna, följd
av tvenne vänner, bort från valplatsen, lämnande de fallnas
skalper i delawarernas våld. Uncas, som förgäves försökt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
