Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sidan av honom stod Falköga, tankfullt lutad mot sin
bössa, medan Tamenund, omgiven av stammens äldste, intog en
upphöjd plats, varifrån han kunde överskåda den i tyst sorg
djupt försänkta mängden.
Innanför kretsen stod en officer i en främmande uniform,
och utanför hans häst, omgiven av ett antal beridna tjänare,
vilka tycktes ha berett sig på en längre resa. Den resandes dräkt
visade, att han var en förnäm fransman. Hans avsikt tycktes
ha varit, att söka åstadkomma fred, vilket dock icke lyckats
för honom, och han måste nu nöja sig med att vara åskådare
av de sorgliga följderna av den strid, han önskat förhindra.
Den första fjärdedelen av dagen hade nästan förflutit, och
ännu rådde samma andlösa tystnad hos mängden. Man hörde
icke annat än en och annan dämpad suck eller ett svagt buller,
som framkallades vid de offer, man bringade för de döda.
Slutligen utsträckte delawarernas patriark sin arm, stödde sig
på sina följeslagares skuldror och reste sig med ett så tydligt
bevis på svaghet, att man kunde tro det sedan gårdagen
ytterligare en människoålder samlat sig över hans huvud.
"Män av lennapernas folk!" sade han med dov stämma,
"Manitus ansikte är dolt av ett moln, hans ögon äro vända från
eder, hans öron äro tillslutna, och hans tunga giver icke något
svar. Män av lennapernas folk! Manitus ansikte är dolt av
ett moln."
En djup, högtidlig tystnad följde på detta fruktansvärda
uttalande av patriarken, och först en god stund därefter, började
några röster sakta sjunga en sång till de dödas ära. Då denna
tystnade, började de unga indianflickorna prisa den mördade
kvinnans dygder, berömde hennes karaktär och önskade henne
frid på de sälla jaktmarkernas vida slätter.
Alla de närvarande lyssnade uppmärksamt till deras ord, och
endast Chingachgook tycktes förbliva kall och känslolös. Icke
en muskel rörde sig i hans stela ansikte, under det han alltjämt
lät sina ögon vila på sonen med ett sådant uttryck av innerlig
kärlek, som endast en fader kan visa vid sitt enda barns likbår.
Nu framträdde en berömd krigare och tog plats mitt för den
avlidne hövdingen och höll ett lovtal över honom, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
