Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2) En kvinnlig förkämpe: Anne Charlotte Edgren-Leffler, hertiginna af Cajanello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom sin fina klokhet togo verksam del i de höga och
högsta angelägenheterna? De äro en myt. Hvar äro dessa
kvinnor, hvilkas erkända inflytande var mäktigare än en
ministers utsago? Hvar äro dessa kvinnor, hvilkas kärlek
i de största skaldernas skapelser rest sig odödliga
minnesmärken. Hvar äro dessa kvinnor, hvilkas så väl andliga som
sinnliga hängifvenhet för mannen blef själfva lifsvärmen,
häfstången och det närande innehållet, de vingar, som buro honom
på hans flykt in i det obekanta och därifrån åter förde honom
tillbaka till detta härliga och rika, men mödosamma lif? De
hafva upphört att finnas till. Ju mera kvinnan nu väger som
massa och majoritet, desto mindre väger hon som enhet;
ju mera hon förkvinnligar det nu snart förflutna
århundradets anda, desto färre triumfer firar hon betraktad som
kön. Hennes inflytande på skaldekonsten uppenbarar sig
hos åttiotalets största författare i ett intensivt, bittert hat.
Hon har inspirerat mannen till att skrifva kvinnohatarens
höga visa! Tolstoj har gjort detta i Kreutzersonaten,
Strindberg i en hel följd af skådespel, Huysmans i »Un ménage»;
hos många mindre stjärnor påträffar man misstro mot kärleken,
och där denna misstro ej finnes, där stå våra unga skriftställare
och begripa ingenting alls i fråga om kvinnan. Det är ett
egendomligt tidens tecken, att man och kvinna aldrig — äfven
när de till det yttre hållits som mest afsöndrade från
hvarandra — i sitt inre stått så fjärran från hvarandra som
nu och i fråga om sina impulser omedvetet så föga
förstått hvarandra som nu. Den ärliga, oreflekterade
öfverensstämmelse, denna fasta, jag skulle vilja säga organiska
sammanhållning, som man ännu varseblir mellan gamla
äkta makar, tyckes småningom försvinna. Hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
