Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer! — Men märkvärdigt nog: hon visar icke denna
förtviflade strid, detta förfärliga, oändliga tysta ångestskri,
denna den lilla själens hysteriska kamp för lifvet. frEn
dylik strid, där förmågan och viljan äro så ojämförligt
olika, innebär ju någonting lumpet. Äfven Eleonora Duses
Nora visar den första ångestfulla tanken ifrån sig med
plötslig beställsamhet. Men hon beundrar icke därvid sin
muff, såsom fru Hennings gör. Hon säger blott ständigt
till sin vakna tanke: »Nej, nej!» Hennes »nej» är det mest
färgrika jag hört; i detta ord ligger en hel-värld af
mänskliga känslor. Men dagen därpå — juldagen — har hon
under natten inom sig förnummit ödets »ja, ja!» och hon
har gripits af någonting snarlikt fatalism. Hon har klädt
sig till fest, dock icke med några billiga lappar som fru
Hennings Nora, utan hon bär en dyrbar, mörkgrön,
veckrik klädning, hennes enda, men gedigna festdräkt; och
hennes gestalt är hög och stilla, smärt och trött. Och
allt efter som handlingen skrider fram, blir hon ständigt
mera trött och undergifven — döden kommer, därvidlag
finns intet att göra. Då Helmer därpå efter
tarantella-repetitionen från matsalen ropar henne in till middag, och
hon vet, att ödet icke mer låter hejda sig, då flyger hon
med ett hopp och ett jubelrop in till honom, och i det
hon ett ögonblick i språnget sväfvar i luften, liknar hon
en af dessa magra, vilda backantinnor utan glädje, som
vi se på så många reliefer från den sengrekiska tiden.
Tredje akten börjar. Nora kommer jämte Helmer från
maskeradbalen. Hon är tankspridd och liknöjd vid allt,
som sker. Det som nu kommer att ske, är för henne
liksom något förflutet; det har redan skett, emedan det ägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
