Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland, till Italien, till Frankrike eller England, kort sagdt
hvart som helst, blott hon kom bort från Sverige och kunde
lefva i större förhållanden. Hon betraktade på det hela taget
sin vistelse i Stockholm endast som en episod och längtade
tillbaka till Paris. Men åren förflöto, och hon erhöll ej
någon annan kallelse. Hennes föreläsningar vid högskolan
tråkade småningom ut henne, det roade henne icke att i
en evig kretsgång inplugga ett och detsamma i studenterna,
hon behöfde eggas genom någon af henne värderad
persons närvaro för att lägga allt sitt vetande i dagen.
Men äfven uppskattningen af dessa få personer förbleknade
småningom.
Vid denna tid infaller hennes vänskap med fru
Edgren-LefTler. Dennas rykte som skriftställarinna blef
trampolinen för Sonjas hittills slumrande litterära begåfning. Hon
hade ett innehållsrikt, omväxlande lif bakom sig, hvars
minnen, under hennes nuvarande jämförelsevis sysslolösa
tillvaro själfmant började ordna sig. Att börja med eggade
hon endast fru Edgren till att utarbeta de dramatiska
utkast hon lämnade henne, på så sätt uppstod »Kampen för
lyckan». Men snart insåg hon, att hon var den hederliga,
enkla svenskan öfverlägsen äfven på dennas särskilda
område, och hon skref då först: »Systrarna Rajevsky», en
skildring af hennes egen ungdom, därpå den utmärkta
novellen »Vera Voronzov», och slutligen början till den
tyvärr ofullbordade romanen »Vae victis».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
