Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådant blef Sonjas lif. Ingen man tog henne i sin famn
och kom hennes strängaspel att klinga.. Moder blef hon
och äfven maka — men icke älskarinna.
V.
Under det att jag skrifver detta, strömmar tidtals en
ljuf bedöfvande doft ned till mig; den är fadd och
genomträngande på samma gång. Den härrör från en tuberos,
som står bredvid mig på fönsterplattan. Dess tjocka,
knö-liga hufvud med rost på blommorna uppbäres af en
ofantligt lång, tunn stjälk, omgifven af några tunna, sjuka
lökblad. Den är icke blott detta oproportionerliga ting med
den svaga, långa stjälken och den sjukligt bedöfvande doften,
som man kallar en tuberos, den är äfven sjuk, emedan
den länge haft sin plats som prydnadsväxt på bordet under
ljuskronan, mellan album och fotografier i den halfskumma
rumsluften. Den tvinade bort, det var tydligt, den var sjuk
i grund och botten; därvidlag fanns intet att göra. Den var
visserligen en sällsynt blomma, men fulare blef den dag
för dag.
Man ställde den på fönsterbrädet, emedan där just
fanns en ledig plats, och ställde en resedakruka från
köksträdgården i ett smakfullt ljusgrönt silkespappersomhölje på
bordet under ljuskronan. Resedan trifdes förträffligt bland
album, visitkort och fotografier och fyllde sin plats mycket
bra. Ingen så mycket som tittade åt tuberosen i fönstret,
tills den plötsligen gjorde sig påmind genom en stark
ström af vällukt. Då sände man den en blick och såg
till att börja med endast hur ynklig och krasslig den var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
