Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg röst, under det att ensamhetskänslan ropade högt —
rycktes hon upp genom underrättelsen om sin makes
själf-mord. Och hon — som genom hvarje dödsfall inom sin
familj skakades så djupt och kände sig så ensam, hon, hvars
ömtåliga fysik af ödet redan erhållit åtskilliga dråpslag —
hon hade just, matt och af blommad, rest sig efter den
nervfeber, som följde på denna skakning, då de svenska
förkämparna för kvinnans rätt kallade henne till Stockholm,
där hennes själ skulle frysa, hennes ande försmäkta och
hennes kropp dö.
IV.
Jag skall glida raskt hän öfver de år, som nu följde.
Fru Leffler har beskrifvit dem utförligt i sin bok om
Sonja, och Ellen Key har i sin bok om fru Leffler makat
det alltför skefva till rätta och utfyllt de biografiska
luckorna. Jag vill äfven gå lätt öfver denna period för de
läsare, som möjligen icke känna dessa tvenne böcker, ty
dessa år voro väl de mest döda och från psykologisk
ståndpunkt de tommaste i Sonjas inre lif. Hon råkade in
i en rörelse, som i följd af sina trånga synpunkter ända
från början var dömd till att förblifva fruktlös, och hon
måste hjälpa till att drifva den fram. Hon upptogs i en
krets med mycket trånga gränser, och som var delad i två
grupper: en andligt upprörd, reformatoriskt ifrig sådan,
som bestod af damer och mönstergossar utan någon enda
verkligen öfverlägsen och produktiv manlig personlighet,
och en äkta svensk manlig krets, där den »bättre kvinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
