Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - I. Bruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Under det hon talade räckte hon mig helt lugnt sina
nycklar, som jag mekaniskt lät falla ned i den
väntande tulltjänstemannens framsträckta hand.
Därpå ångrade jag mig strax och gjorde en
nekande rörelse med handen.
— Ni kan väl inte låta en sådan liten struntsak
hindra min resa, då ni enbart genom er tystnad kan
göra mig en så stor tjänst, viskade hon med en
darr-ning i rösten, medan hennes underbara ögon
sorgset betraktade mig. Jag kände, visste att jag var
besegrad. Jag såg mig omkring. — Om m i n hustru
och hennes man skulle ha uppenbarat sig just nu!
Den stora klockans tickande påminde mig om att
tiden led. Inspektören stod på huvudet i den skönas
öppnade koffertar. Deras luxuösa innehåll
överväldigade honom. Också jag betraktade med idiotisk
förtjusning detta lager av mystiska kvinnoplagg.
Sannerligen, jag kunde känna mig stolt över "min
hustrus" utstyrsel. Den var värdig en furstinna med sina
utsökta spetsar och broderier, sitt överflöd av siden
och sammet och sina raffinerade skodon.
Vid blotta åsynen av allt detta förnam jag en
egendomlig skälvning i mitt gamla krigarhjärta och jag
betraktade den kvinna, vars skönhet skulle ytterligare
förhöjas genom alla dessa härligheter. Hon tryckte
sig intill mig — en bild av oskuld, skönhet och
hjälplöshet.
Undersökningen var över. Koffertarna låstes och
forslades bort till tåget. Mekaniskt kastade jag en
rubel till tjänstemannen, som sedan skyndade bort
till sin måltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
