Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - II. Vad skulle Dick Gaines säga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ligen bragt mina nerver i skälvning och gjort mig
oförmögen att bruka kniv och gaffel.
— Falskt pass — straffarbete — Sibirien — endast
förhärdade brottslingar — surrade det i min hjärna.
Plötsligt fattade jag ett beslut. Denna
bländande uppenbarelse var på väg att göra mig till en
brottsling genom att begagna mitt pass. Den tyska
gränsen var blott femtio meter avlägsen. Jag beslöt mig
för att vända om medan det ännu var tid och på så
sätt försöka undkomma den ryska björnens klor.
Jag ursäktade mig hastigt, steg upp från bordet och
lämnade lokalen. Lyckligtvis stodo gallergrindarna
öppna.
Där låg Tyskland knappt två meter ifrån mig. Jag
gick hastigt genom grinden och skulle inom en sekund
vara fjärran från faror och obehag, då min väg
plötsligt spärrades. En röst ropade:
— Halt! Ert pass från Ryssland.
— Jag har naturligtvis intet pass att lämna
Ryssland, sade jag på min allra bästa franska. Ni såg
mig ju nyss komma med Berlintåget för knappt en
kvart sedan. Jag vill gå tillbaka till tåget. Jag
råkade nämligen glömma ett paket. Det är synnerligen
viktigt, det är mig omöjligt att lämna det efter mig.
— Utan pass kan ni inte lämna tsarens rike,
svarade tjänstemannen artigt men bestämt.
— Men jag är tvungen. Jag kan inte undvara
detta paket.
— Omöjligt.
Jag insåg att det var omöjligt. Två skiltvakter
med påskruvade bajonetter övertygade mig därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
