Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - III. Miss Vanderbilt-Astor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
söta lilla intrigmakerska, sade jag skrattande, i det
jag kramade Helenes lilla hand. Jag var så glad
över att äntligen vara kvitt den efterhängsne
översten och vara ensam med henne.
— Är — är ni släkt med den förnäma ätten
We-letski? frågade min följeslagerska tankfullt och
synbarligen utan att ge akt på min lilla
ömhetsbety-gelse.
— Ja, genom giftermål.
— Det skall kanske hjälpa — utropade mrs Gaines
inpulsivt; men sedan hejdade hon sig plötsligt och
sade: Så härligt att vi är kvitt den förskräcklige
gamle ryssen — ni ooh jag! Detta sista yttrade
hon i en så tillfredsställd ton att jag välsignade det
ögonblick vi mötts och viskade tillbaka: — Var
det inte bra att Dick reste i förväg och lämnade er
utan pass?
— Tyst, sade hon, man kommer för att tända.
Hon lade varnande fingret på munnen, och när
konduktören kom in för att tända ljusen i vår kupé
sutto vi helt lugnt och tittade ut genom vagnsfönstret.
Vi flögo fram med väldig hastighet. Blinkande
ljus dansade lustigt förbi, när vi susade genom de
små byarna, där det ryska armodet grinade emot
oss.
Om några timmar skulle vi vara i Vilna, där
Dick Gaines väntade oss. Jag såg på min
reskamrat. Det milda lampskenet, som föll ned över
hennes ansikte, gjorde henne ännu vackrare än
någonsin. Jag var nästan ledsen över att Dick Gaines
inte befann sig i Petersburg. Från de andra kupéer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
