Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - IV. Baron Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Så snart hovmästaren lämnat rummet, putade hon
lit munnen och sade:
— Ni tycks inte vara så värst förtjust över att få
ha mig under ert beskydd ännu några timmar.
— Det är inte för det, utan för vad som kommer
sedan efteråt, muttrade jag. Antag att Weletskis
möta mig vid stationen och jag kommer där med er
under armen; antag, o himmel, att min dotter blir
telegrafiskt underrättad om min ankomst och är
nere tillsammans med dem. Ni tror väl inte att hon
kommer att taga er för sin mor, även om varenda
järnvägstjänsteman betraktar er som min hustru.
— Er dotter bor ju i Rjasan, eller hur? frågade
hon.
— Jaa.
—- Och ni telegraferade från Eydtkuhnen i dag?
— Ja.
— Då kan er dotter tidigast i morgon bli
underrättad om er ankomst.
— Ni uttalar er ganska bestämt för att vara
obekant med ryska förhållanden, sade jag tuggande på
min cigarr.
— Jag vet tillräckligt för att vara säker —
utropade hon häftigt; därpå ändrade hon ton och
stammade: för att vara säker på att ni ångrar er
vänlighet mot mig.
— Åh, visst inte, svarade jag. Men så drog jag ett
djupt andetag: Men tänk i alla fall på passhistorien!
Då blev hon helt blek och klagade:
— Ni ämnar lämna mig — här ensam — ni, Arthur
— ni! Och hon lutade sig mot mig, grep min hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
