Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - IV. Baron Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
sade något på ryska till sin svägerska, som
svarade med ett litet skratt.
Jag steg in i min kupé. Kyssen, som ännu brände
på mina läppar, hade gjort mig alldeles yr i
huvudet. När jag sjönk ned på min soffa, viskade den
lede mig i örat:
— Hon är så vacker; varför icke gripa denna
lycka som fallit i dina händer?
Men min hederskänsla höll mig tillbaka.
Var det tanken på de två kära "blå ögonen", som
vakade över mig från Paris och som jag ett
ögonblick förgätit för min vackra skyddslings
bedårande uppenbarelse? Nej det var minnet av Dick
Gai-nes i kadettuniform, hederskänslan mot en gammal
krigsskolekamrat. O, vi män av värld — vi män
av värld.
Ur dessa funderingar väcktes jag plötsligt av ett
yttrande på grammatikalisk engelska men uttalat
med en underlig accent, halvt rysk, halvt tysk:
— Monsieur är amerikanare, förmodar jag? Och
då jag tittade över till andra sidan av kupén, märkte
jag att orden härrörde från min blivande
nattkamrat, en rundmagad liten man med ett tyskt ansikte,
små stickande ryska ögon, franska mustascher samt
hår på vanligt barbariskt manér.
Han var väl men enkelt klädd, såg ut att vara
sextio år. Fastän kanske i verkligheten endast
fyrtiofem eller femtio år såg han betydligt äldre ut
tack vare de blåaktiga glasögonen som dolde hans
blick.
Jag besvarade artigt (hans fråga och berättade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
