Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - V. Den vackra amerikanskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
äldre ut i dag än den dag vi gifte oss. Hon och min
dotter bli ofta tagna för systrar. Ni skulle också
göra det, om ni såg dem tillsammans.
— Ja, svarade han muntert, ni amerikanare äro
en ädel ras. I er finner jag en äkta man som ännu
efter tjugo år är förälskad i sin hustru. I madame
skådar jag en kvinna som är mormor, trots det hon
mera ser ut som en flicka som nätt och jämt slutat
skolan. För hennes skönhets och ungdomliga
utseendes skull kan jag förstå varför man ännu är
förälskad — för hela livet kanske?
Jag skrattade bort frågan i hans sista ord, och
baron Friedrich återvände till sina dokument.
Strax därpå kom kunduktören och anmälde att
min hustru önskade tala med mig. Jag hörsammade
naturligtvis hennes inbjudan och steg in i hennes
kupé, där Helene mottog mig på det älskvärdaste
sätt. Efter de vanliga artighetsbetygelserna slog
jag mig ogenerat ned hos de tvenne ryska damerna,
vilka gjorde mig en massa frågor om vårt liv i
Amerika. Angelägen om att göra mitt bästa övertog jag
konversationen, och efter några ’krigsanekdoter och
en kort beskrivning av mina äventyr i Egypten,
Turkiet och Spanien hade jag lyckats väcka deras
intresse och beundran.
Sålunda förflöt dagen tills vi anlände till Pukrow,
den sista stationen av någon betydenhet. Den äldre
av furstinnorna Palitzin frågade om vi ville göra
dem sällskap vid bordet. Vi samtyckte; det föll sig
av sig självt. Telegrafen hade i förväg annonserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
