Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - VIII. En lunch med baron Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
— Man tycks inte känna er här.
— Nej, sade han med en grimas, som skulle
föreställa ett leende. Men ni vet nog nu vem jag är.
antar jag. Därpå fortsatte han: Jag äter aldrig
på samma ställe två gånger å rad. Om lille Friedrich
hade en bestämd restaurant, här lutade han sig fram
och viskade: skulle lille Friedrich en vacker dag bli
förgiftad.
Som jag icke fått någon frukost i dag, hade jag
gått löst på det allestädes närvarande franska
brödet. Men vid dessa olycksbådande ord släppte jag
det handlöst.
— Ho, ho, skrockade han. Mister ni aptiten, käre
vän?
Jag stammade att jag skulle trotsa mycket endast
för nöjet att få njuta av hans sällskap.
— Trotsa då denna, svarade han och grep sig
an med lunchen, som just blivit serverad.
Uppmuntrad genom hans kallblodighet följde jag
hans exempel och fann maten förträfflig. Under en
av pauserna mellan rätterna anmärkte han:
— Min vän Lenox, ni ser inte riktigt kry ut.
— Nej, jag sov just inte så mycket i natt.
— Såå.
— Jag var på Segelsällskapet.
— Och resultatet?
Jag drog fram en handfull sedlar.
— Lyckan gynnade er. Men tillåter madame
dylika nattliga förströelser? Apropos, hur står det till
med madame v Förtjusande som vanligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
