Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - VIII. En lunch med baron Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Han suckade och fortsatte därefter: Jag måste ge
mig i väg nu. Många viktiga saker vila på mina
skuldror. Jag har inte legat i en säng sedan jag
kom till Petersburg.
— Ja, svarade jag, jag tror jag såg någonting av
ert arbete i natt.
— Nej, verkligen! Var? Nu var han idel frågor
och misstankar. Vad vet ni om mitt arbete?
Till svar berättade jag den händelse, som Boris och
jag blivit vittnen till på väg från klubben.
— Ja, svarade han, jag fångade en; men den
värsta — om jag bara kunde lägga vantarna på henne!
Ett längtansfull uttryck kom i hans ögon, som
blixtrade bakom de blå glasögonen. Det skulle rendera
mig ett halvt dussin ordnar och min härskares gunst
för evigt. Oh, men hon är så listig, så förslagen.
Hon är en motståndare, som är baron Friedrich
värdig. Men jag fruktar att det aldrig skall lyckas
mig. Han förde fingrarna genom håret i komisk
misströstan. Sedan sade han plötsligt: Jag har
redan stannat alltför länge, au revoir!
När han hunnit fram till dörren, vände han hastigt
tillbaka till mig och sade:
— Lade ni märke till någon vacker kvinna på tåget
från Berlin till Eudtkuhnen?
— Många, svarade jag.
— Javisst, men en med svart hår, bruna ögon och
en märkvärdig tjusningsförmåga, ett underbart
betagande sätt, ett barns behag och en diplomats hjärna.
— Jo, svarade jag med hjärtat i halsgropen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
