Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - X. Otäcke Sacha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
— För sent! mumlade jag. Vad menar ni med
det?
— Jag menar för sent! upprepade hon. I går var
jag ännu i ert våld, jag hade ingenting lyckats göra
åt chifferspråket och befordringen av våra brev; för
vår saks skull kunde jag offra allt — till och med mig
själv, suckade hon. Men nu — och här blev hennes
röst högdragen, djärv och triumferande — nu är
förbindelsen återknuten, mitt uppdrag utfört, och
förrän jag mottog ännu en onödig kyss från edra
läppar skulle jag —
— Göra vad? gäckades jag, ty hennes smädelser
och skönhet hade gjort mig utom mig, och jag hade
kastat mig över henne ännu en gång. Göra vad?
— Detta!
En kall cirkel av stål kändes på min panna, hennes
lilla bulldoggsrevolver hölls mot mitt huvud med ett
litet energiskt finger på trycket. Förbluffad
ryggade jag baklänges.
— Nu, sade hon, bör ni förstå mina känslor. Låt
oss nu tala förnuft.
Jag kunde ju ryckt vapnet ifrån henne, men under
brottningen kunde skottet lätt gå av och dragit
uppmärksamheten till vårt rum — kanske även
förorsakat en polisundersökning, ty att utan tillåtelse bära
vapen är brottsligt enligt rysk lag. Därför lyssnade
jag till hennes ord, medan jag plågade min hjärna
med att grubbla över, varför denna underliga varelse,
som nyss varit vänligheten själv, nu var så grym.
— Låt oss söka förstå varandra, fortsatte hon. Tills
vi lämnat Ryssland, antar jag att jag för min egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
