Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - XII. Balen hos Ignatiefs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
jag en enda redig tanke. Någonting måste
omedelbart göras för att rädda oss alla. Men vad?
Om jag berättade alltsammans för min vän baron
Friedrich, skulle det rädda mig? Ja, måhända — från
några få kval. Jag skulle måhända icke behöva dö
i den elektriska stolen utan bara bli hängd utan
vidare. Jag vände min förtvivlade blick mot honom.
Baron Friedrich njöt av masurkan genom sina blå
glasögon. Det var en vacker men fasansfull syn —
denna kvinna med behag, skönhet och poesi i sina
rörelser och med mord i hjärtat. Ty Helenes dans
liknade en döende svans sång, blott skönare emedan
det skulle bliva hennes sista.
Jag nästan knuffade mig fram till baron Friedrich
för att stamma i hans öra: För Guds skull
arrestera min hustru, genast! Men den tanken, att han
tvivelsutan även skulle arrestera mig, hejdade mig.
En vild idé att med makens myndighet föra henne
bort grep mig, men när jag såg på henne, visste jag
att hon inte skulle komma med utan att jag brukade
våld. Då hennes ögon voro riktade på den kejserliga
estraden hade de samma uttryck som jägarens, när
han äntligen fått sikte på det präktiga villebråd, som
han i åratal legat i bakhåll för.
Jag försökte tänka. Hon kunde ej komma i
tillfälle att närma sig det kejserliga följet förrän efter
dansen Sedan, när kejsaren hälsat på sin värdinna
ojh denna ceremon. var över, hade furstinnan lovat
att piesentera henne. Tsaren, som tydligen tjusats
av hennes skönhet, gjorde redan nu förfrågningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
