Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XIII. Den hotfulle sjukvårdaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
r.tt bekymra sig om de droppar och stänk, som sölade
det vita, skinande silket, spetsarna och tyllen på
hennes baldräkt, medan hon vred sig i mina armar.
Medan jag var sysselsatt härmed hörde jag baron
Friedrichs röst:
— Min käre Lenox, är er hustru mycket sjuk?
— Nej, svarade jag, sådan här händ.r ibland, då
hon dansar för mycket, och tillade respektlöst: Hon
snör sig så fördömt hårt.
— Ah! sade baron Friedrich, mormor skulle inte
dansa masurka så våldsamt. Vilken underbar vigör
vid hennes ålder! Därefter tillade han: Snart skall
hovmedikus vara här på tsarens befallning. Jag skall
visa honom hit.
Han trippade beskäftigt bort för att fullgöra detta
uppdrag.
Ingen läkare fick se henne! Ett vant läkaröga
skulle snart upptäcka symtom av opium. Det kunde
bli undersökning. Misstanke var liktydigt med
fördärvet.
Jag skickade därför en tjänare efter madames
ytterplagg, en annan för att beställa fram min vagn.
Sedan svepte jag omsorgsfullt in Helene, bar
henne nedför marmortrappan, steg in i ekipaget och
blängde triumferande på den efterhängsne Sacha, då
jag for iväg.
Denna triumf varade icke länge. Då jag flyttade
den lilla revolvern med dess sex för tsaren avsedda
patroner från hennes över till min egen ficka,
förnam jag den opiumbedövades hesa andedrag. Jag
tog henne i mina armar och besvor henne med kyssar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>