Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XIV. Råttfällan slår igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
-— Bort! Låt mig slippa se ert ansikte! Ni slav,
som fruktade att dö för friheten!
När en kvinna börjar hänge sig åt dylika
hysteriska utsvävningar, är det alltid bäst att lämna henne
ensam med dem.
Jag gick därför min väg och tog mig en promenad
genom gatorna, köpte mera pulver, kom hem vid
midnatt, tog in endast ett för att kunna vakna klockan 8
— och glömde mir.a sorger.
Hur tidig jag än var följande morgon, fann jag
likväl Helene före mig vid frukostbordet, munter,
strålande och vacker. Hon tycktes hava glömt bort
att hon var en konspiratör, när hon utropade:
— Se på mina blommor!
Hon visade på en massa avskedsbuketter, varibland
jag även upptäckte en med Sachas visitkort.
— Den stackars gossen, sade hon leende, bad att
komma och säga farväl vid stationen, men jag
fruktade att vårt sista möte skulle gripa honom alltför
djupt, så jag förbjöd honom.
Jag svarade icke, upptagen som jag var av att
lägga sista hand vid förberedelserna till avresan.
Hele-nes koffertar voro i det närmaste färdiga, och hon
lät mig hjälpa till med att pressa ned det sista samt
låsa dem. Ej ens i dag hade hon nämligen fullt
återvunnit sina krafter.
Klockan tolv, alltså trettio minuter före tågets
avgång, åkte vi ned till Varschaustationen, och en stund
senare befunno vi oss i trängsel framför bangården.
Det myllrande folklivet försatte mig i en pojkaktig
munter stämning. Jag tänkte småskrattande för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
