Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XV. Vilkendera brodern?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Sjöofficeren är i alla fall mera värd än
gardesmajoren.
Jag gick ut på däck och underrättade Boris att
jag funnit min hustru tillräckligt återställd för att
kunna bäras nedför falltrappan till slupen.
Jag förstod av den lättnadens suck han drog att
detta meddelande lyfte en sten från hans hjärta.
Två minuter senare bar jag med Boris’ tillhjälp
Helene ned i den väntande båten, medan den svenske
kaptenen och hans doktor förvånade stirrade efter
oss.
En halvtimme senare voro vi åter i Kronstadt, och
Helene var nu så pass återställd att hon med min
hjälp kunde komma upp i en vagn. Vi voro snart vid
järnvägsstationen och efter ytterligare halvannan
timme åter i Petersburg. Min hustru såg var femte
minut på klockan. Hon var synbarligen i en febril
oro att hinna i rätt tid till hotellet.
— Till hotellet! Fort! skrek hon. Jag är
förfärligt hungrig; är inte ni det också, Arthur? Jag
beställde middag innan vi reste till klockan sex.
Därpå suckade hon: Jag hade hoppats att vi inte skulle
ha behövt vara tillbaka här för att äta clen. Jag
skulle ha förlorat alla mina koffertar och varit
sjösjuk i afton, men nu — nu är det bara en tumsbredd
mellan oss och —, hon pekade menande ined
tummen på det stora fängelset på andra sidan floden
med dess underjordiska celler och hemliga fasor.
Vi inträdde i vår våning för att finna bordet dukat
och middagen väntande på oss. Jag gick in i mitt
rum och Helene in till sig. Under det jag gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>