Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
och släpp inte ut oss förrän vi äro utom Rysslands
gränser!
— Genast, sade han. Hans forna vänliga sätt emot
mig tycktes återvända då han sade:
— När jag kommer till Paris, hoppas jag få göra
visit.
— Ja gärna, bara ni inte säger någonting åt min
hustru, svarade jag.
Ett ögonblick därefter sade han:
— Det är bäst att ni inte återvänder till hotellet.
— Men frukosten, invände jag.
— Ät den med mig! Er hustru ha vi redan sörjt
för.
Han ringde och beställde frukost för oss båda på
sitt ämbetsrum. Därpå befallde han att mitt bagage
skulle skickas till mig från hotellet och anmärkte
försmädligt:
— Jag förmodar det är bäst att sända damens
koffertar under er adress i Paris.
Jag kände mig verkligt knäsvag vid detta förslag.
— Vill ni inte återse den gamle ädlingen Weletski
och taga farväl av honom? frågade han vidare.
— Nej, mumlade jag.
— Ah, skammen av kränkt gästfrihet vilar på ert
huvud och inte på hans, sade han. Därpå bröt han
plötsligt ut: Ack, varför berättade ni inte
alltsammans för mig under vår första gemensamma lunch?
Milde himmel, vilket kap det skulle blivit för oss
båda! För mig makt och ära, för er en halv miljon
rubel!
Jag sade honom att jag var rädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
