Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVII. På Parisoperan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
som i hennes ögon var en tiggare — och följde henne
till vår loge, där jag gjorde det bekvämt för henne.
Sedan sade jag:
— Du måste ursäkta mig några minuter.
— Varför då?
— En herre där nere —
— En herre?
— Nåja, en man vill tala med mig.
-— Välgörenhet?
— Ja, svarade jag, någonting ditåt. Jag tror, att han
vill att jag skall skaffa honom någon anställning.
Därefter gick jag ned helt illa till mods. Om den där
hänsynslöse uslingen kände hela sanningen om min
historia i Petersburg, vilken makt skulle han inte ha
över mig? Milda makter. Tänk om han hotade att
skvallra för Laura!
När jag kom fram till honom, sade han:
— Ni hade inte lust att tala med mig?
— Nej, svarade jag, varför skulle jag det?
— Men jag vill tala med er.
— Kom med den här vägen, sade jag och tog honom
med mig till ett litet kafé i närheten, där vi kunde vara
ostörda. Jag bjöd honom på en drink. — Nå, sade jag
kort. Vad vill ni?
— Herre gud, har ni inte hört, hur jag blivit
behandlad? Jag är avskedad, mina gods konfiskerade, mitt
namn struket ur ryska adelakalendern! Ingenting
återstår mig! Den där kvinnodjävulen har berövat mig
allt utom er — min käre Lenox — utom er.
— Vad vill ni ha? frågade jag hest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
