Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVII. På Parisoperan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag berättade för henne denna sköna nihilists alla
intriger i den ryska huvudstaden. Hur ministrar blivit
komprometterade genom henne, hur hon alltjämt
arbetat för ett och samma mål — sin egen hämnd och sitt
lands frigörelse. Jag talade om allt vad jag visste om
henne, utom det att hon under sju dagar i Ryssland
varit min officiella hustru.
Slutligen sade jag:
— Om du inte har någonting emot det, skulle jag
gärna vilja gå över och språka några ord med henne,
eftersom jag händelsevis råkade bli presenterad för
henne i Petersburg.
— Javisst, gör det, och berätta sedan för mig vad
hon sade. Jag är mycket nyfiken på henne.
Jag gick alltså runt om till Helenes loge, och som
svar på min knackning bad hon mig genast stiga på.
Där satt hon med en turkisk attaché vid sin sida. Ett
par österrikiska officerare sutto strax intill på hennes
andra sida, och en ung amerikansk miljonär slukade
henne från sidan med passionerade blickar.
Hon ryckte till en smula, då jag trädde in, men strax
därpå sade hon:
— Jag väntade er, överste Lenox. Jag såg er i logen
mitt emot. Damen, som är i ert sällskap, är väl er
hustru?
— Ja, svarade jag. Men inte min officiella hustru.
— Officiella hustru? Vad är det för ett nytt slags
äktenskapligt påhitt? frågade amerikanen.
— Det är vår hemlighet, sade Helene med ett litet
leende.
I samma ögonblick ryckte hon till och såg darrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
