Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Fragment ur ett lif - 3. Vid grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
3.
Vid. grafven.
ge’n dagen sjunkit bakom bergen;
Dess återsken dock glänste än
Uti den röda purpurfärgen,
Som göt sin glans kring himmelen.
I väster kvällens portar sprungo
För solen upp; hon bortgick skön:
Från tornet kyrkans klockor klungo
Och manade till aftonbön.
En ljuflig frid göts i naturen
Med kvällens milda svalka tyst;
På fälten, vattnet och azuren
Den allt till ro och hvila kysst. —
Men på sin moders graf med smärta
Där stod i kvällens ensamhet
En son med söndersargadt hjärta
Och led och suckade och grät.
»Ack hulda mor, du är nu borta.
Din blick ej mera möter min.
Från jordens nödår, hårda, korta
Din själ uti Guds ro gått in.
Din kyss jag fick, när öfver hafven
Jag drog — ack ve! — åt fjärran land.
Nu står din sorgsne son vid grafven
Och gråter, tärd af ångerns brand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
