Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Molnen.
L
Ned uti afgrund med din Sokrates,
Och med ditt föredragstyg!
-
Molnskyar, ni är skulden till detta lidande,
Jag anförtrodde er min angelägenhet.
CHOREN.
Du har dig endast sjelf att skylla för det här;
Du sjelf var den, som klef på onda vägar in.
STREPSIADES.
Nå, hvarför sade ni mig icke det då straxt?
Ni huttlade gement en gammal odalman.
CHOREN.
Det är vår gamla sed, så snart vi se en man
Så brinna af begär till onda företag,
Vi störta honom då i något olycksfall;
Att han må lära sig att vörda gudarna.
STREPSIADES.
Ve mig! Visst är det hårdt, men rättvist gjordt
af er.
Jag borde dock likväl ej sökt att purra folk
På pengarna, jag lånt. - Hör på, min söta du,
Hur skulle man väl få den lufven Chærephon
Och Sokrates kaputt? Kom! De ha drillat oss.
PHIDIPPIDES.
Nej, mina lärare, dem gör jag aldrig ondt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
