Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och inte fanns det några cypresser, som pappa hade
varit så förtjust i att måla. Inte heller några vingår-
dar, bara skog långa sträckor. Monika hade inte tyckt
om Stockholm, hon var inte säker på att hon tyckte
om landet heller här i Sverige. Men hos mormor kan-
ske allt skulle bli så annorlunda, både roligt och
vackert, tänkte hon. Inte kunde det vara som tant
Nanny hade sagt, visst måste mormor vara snäll, hon
var ju mammas egen mamma!
Nu kom konduktören. Tiden hade gått så fort. Kl.
var nu halv sex, och tåget skulle strax vara i Väster-
köping. Monika klädde på sig och gick ut i korridoren
med sin kappsäck och stod där och väntade på att
tåget skulle stanna. Nu körde tåget in på en station.
Monika hoppade av och stod sedan stilla på perrongen
och väntade som hon fått order att göra. Kappsäcken
ställde hon på marken. Hon såg sig oroligt omkring.
Där, där kom en dam emot henne! Nej, hon fortsatte
förbi. Men nu kom en yngre dam, klädd i brun bas-
ker, som tant Nanny sagt att moster Gudrun skulle ha.
— Är du Monika Brand?
— Ja, Monika neg litet tafatt.
— Jag är din moster Gudrun, välkommen Monika.
Var har du din resgodsbiljett?
Monika lämnade sitt kvitto och sin biljett. Hon såg
litet missräknad på moster Gudrun. Hon var inte alls
lik mamma, inte alls! Och inte såg hon på en så där
mjukt och vänligt. Hon hade inte mammas ögon. Det
var en besvikelse.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
