Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudrun gick in till sig för att skriva, som hon sade.
— Kom Mona, så sätter vi oss här och väntar på
din koffert, sade fru Sörensson och drog helt vänligt
flickan ner bredvid sig i den bekväma soffan i vardags-
rummets ena hörn.
Monika rodnade, så hon kände att hon blev röd långt
ner på halsen. Tänk, att mormor kallade henne Mona,
precis som de hade gjort hemma! Hon blev så glad
inom sig och smög sig intill mormor.
— Du är väl trött, lilla barn, och skall snart få gå
i säng.
Vi ska bara packa upp så att du har något så när i
ordning omkring dig, då du vaknar i morgon bitti. Fru
Sörensson strök Monika över håret medan hon talade.
Och Monika njöt av att sitta och höra på den lugna
vänliga rösten.
Plötsligt fick hon se porträttet på väggen. Det var
ju mamma! Hennes egen lilla mamma, som log emot
henne. Monika sade ingenting. Men allt blev så ljust
och lyckligt inom henne. Hon var inte alls rädd längre.
Mormor var så lik mamma, hon lät så rar. Allt var så
hemtrevligt.
Nu skällde Dick. Stadsbudet kom klampande i hal-
len. Med sin hand i mormors gick Monika in i sitt rum
för att packa upp.
Ett så vackert rum. Ljusa gardiner med små skära
rosenknoppar i mönstret hängde för fönstren. En bok-
hyll halvfull med böcker. En korgstol klädd med blom-
mig kretong.
— I den kan du sitta och dra dig då du kan läxorna,
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
