Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallade ju ibland både mormor och moster vid för-
namn. Inte alltid, hon ville visst själv hellre säga
fröken. Malin var rar och snäll. Hon hörde till huset,
det kände Mona, mer än hon själv gjorde ännu.
Vad den här veckan hade gått fort! Måtte inte som-
maren gå lika fort. Ty hur skulle det sedan bli ? Ingen
hade ännu talat därom.
Nej, nu hördes det att mormor var uppstigen. Monas
rum hade två dörrar, en in till mormors rum, en ut till
korridoren där badrummet låg. Från denna korridor
kunde man sedan komma både ut i hallen, till köket,
till vardagsrummet och till mosters rum. Bakom köket
låg Malins rum. Elsa bodde uppe i vindsvåningen.
Mona var väldigt förtjust i sitt rum. Det var så ljust
mot det rum hon haft i Stockholm. När hon första
morgonen sett sig om litet närmare hade hon förstått
att det en gång varit mammas rum. Ty i bokhyllan
fanns böcker där det stod Birgit Sörensson skrivet med
barnslig stil på försättsbladet. över hennes säng häng-
de ett porträtt av mamma i studentmössa. Ett likadant
kort hade mormor på skrivbordet inne i sitt rum.
Mona packade själv den morgonen upp sin portfölj,
i vilken hon hade sina små minnen hemifrån. Där
fanns också Monas porträtt av föräldrarna. De stodo
nu på hennes skrivbord. Först ett av Monas egen mor
som dött då hon var liten, bara tre år, och ett av pappa
och så ett av mamma. Det sista hade Mona fått på
sin födelsedag hemma, då hon fyllde elva år. Det var
då alldeles nytaget, strax innan den svåra olyckan
3 — Monika kommer hem. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
