Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, vad säger du, så livat. Alla ropade om var-
andra.
— De slår upp tält utanför stan förstår du, Mona.
Jag minns förra gången de var här, de hade så fina
nummer. Minns ni den där karln som cyklade på en
plätt så här liten, runt, runt. Han satt bakfram och
under cykeln och över cykeln och ...
— Flickor, sade Margareta, jag har en fin idé!
Skulle det inte vara skoj och ta upp cyklarna och sno
runt därinne i vardagsrummet. Det är ju så hejans
gott om plats runt bordet. Jag är säker på att vi kan
åka lika fint som den där cirkuskarln. När det är för
varmt cykla ute, cyklar man inne, förstår ni!
— Du är tokig, sade Karin, inte törs vi det.
— Pytt, sade Margareta, nog tordes jag om vi var
hemma hos mig. Men Mona törs väl inte som bor hos
Isbiten.
Mona kände en vild lust att pröva förslaget. Ingen
var ju hemma! Säkert skulle de kunna smyga sig upp
med cyklarna och hinna leka en bra stund innan någon
kom. Tänk vad det skulle vara skoj!
— Nog törs jag, men bara en liten stund förstår
ni. Och inte alla cyklarna, sade hon.
Mona, Margareta och Birgit störtade ned efter sina
cyklar. När de kommo upp ivriga och röda av an-
strängning var Karin litet betänksam.
— Men Mona, är det värt, sade hon.
— Visst, vi ha låst dörren. Nu skall vi se vem som
är styvast, vi få tura om att åka.
Mona var alldeles yr av glädje. Så här sprallig hade
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
