Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så häpen att även hon stod och hörde på en stund.
Men så ringde klockan.
— Mona, nu börjar det, vi måste gå in, sade hon.
Mona såg upp. Hon väcktes som ur en orolig dröm.
— Jag vill hellre vara här och prata med Giovanni,
sade hon.
— Prat, han måste också passa på, förstår du väl,
kom nu!
Mona såg litet ovilligt på moster, men så sade hon
hastigt något till Giovanni. De nickade och log mot
varandra. Pojkens vita tänder lyste och han ropade
några ord medan han sprang därifrån.
Under kamraternas beundrande blickar gick så Mona
tillbaka till sin plats.
— Mormor! Mona berättade ivrigt och viskande att
hon träffat en pojke därute som hade varit i Rom. Just
den söta lilla akrobatpojken.
Programmet fortsatte med clowner i ett musikaliskt
skämtnummer och så var pojken glömd! Trodde de
andra! Men Mona visste bättre.
Nästa dag när Karin kom för att hämta Mona till
en cykeltur var Mona redan utflugen.
— Hon är väl hos Margareta, ni har väl farit om
varandra, sade fru Sörensson, som öppnat för Karin.
Mona kom inte hem förrän till middagen.
— Mona, jag tror du luktar stall sen i går, sade
moster Gudrun. Mona rodnade helt lätt.
På eftermiddagen försvann Mona åter med sin cykel.
— Är inte Mona hemkommen? sade fru Sörensson
då de övriga samlades vid kvällsbordet. Var kan flic-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
