Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste passa alla tider. Jag kommer aldrig att till-
låta dig att göra så här mer. Det är något som du skall
lära dig nu och aldrig glömma. Hur kan du förövrigt
säga att du måste gå. Man får inte alltid det man vill,
Mona, och det får man lära sig vara utan. Och du får
aldrig mer under några omständigheter göra som i dag.
Har du förstått? Mormor lät så allvarlig och sträng.
— Mormor, förlåt mig bara denna gången. Det blir
nog ingen mer gång jag får träffa någon därhemifrån.
Monas röst darrade då hon sakta sade detta.
— Hemifrån?
— Ja, det var så roligt höra dem tala. Vi pratade
italienska hela tiden. Giovanni var född i Rom, han var
där förra året. Och hans mamma och allihop var så
snälla. De visste precis var vi bodde. Och jag bad att
de skulle hälsa till Antonio när de far dit igen. Åh,
mormor förlåt mig, snälla mormor, jag måste få tala
med dem. Jag visste att jag var stygg men jag läng-
tade s å. Om jag hade frågat och mormor hade sagt
nej hade jag ju inte torts gå och så tänkte jag...
— Jaså, det var därför du måste. Kära barn, var-
för kom du inte till mig och talade om det här, då hade
du ju f å 11 gå. Vi hade följt dig bara så det inte blivit
så sent. Du kunde fått ta hit pojken om du velat. Så
oförståndig du var, Mona.
— Hade jag fått gå? Mona lät häpen. Men stort
folk var då så underliga, tänkte hon. Hon mindes en
gång i Stockholm då hon pratat med en gubbe som
sålt ballonger och som också var italienare. Då hade
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
