Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var jag, fröken, sade Margareta, och reste
sig upp.
— Var det du ensam?
— Ja, det var jag ensam, det är klart, Margareta
lät helt lugn.
— Ja, du får uppskrivning, det vet du, och så an-
mäler jag dig för klasslärarinnan. Det här upptåget
kanske du måste få anmärkning för. Hur kan du bära
dig åt så? Fröken Rolén skrev i sin bok, ”skräckbok”
som flickorna kallade den, medan hon talade.
— Nå, nu skall vi förhöra växterna. Vems tur är
det i dag?
Det var Mona som hade anmält sig. Olustig tog hon
sitt herbarium och lämnade fram det. ”Dammvippan’
var ju på ett så gräsligt humör nu, så det bleve nog
inte lätt. Men som väl var kunde hon säkert alla nam-
nen. Moster hade förhört henne.
Det gick bra till att börja med. Det såg inte ut som
om fröken Rolén skulle kunna kugga Mona på en enda
växt.
Men hur var det med klistringen? ”Dammvippan"
höll upp varje växt hon frågade om namnet på och
svängde den i luften. Växterna tålde ej skakningen.
En del lossnade och till slut hängde en alldeles slak
blott fäst med roten vid papperet.
Fröken Rolén skrattade försmädligt varje gång en
växt höll på att lossna.
— Hur har du satt fast dina växter, Monika? Vil-
ket gränslöst slarv, sade hon. Det hade varit bättre
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
