Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där stod Mona med två stycken tiokronosedlar i
handen och ett litet kuvert till mormor dessutom!
Tänk, nu kunde hon köpa riktigt fina presenter till
mormor och moster! Åh, så snäll farbror Ernst var
i alla fall! Nu skulle moster få en bok Mona hört
henne tala om. Och mormor! Ja, mormor skulle då få
det finaste som fanns i hela stan!
Mona som förut varit så bekymrad för hur hon
skulle kunna köpa julklappar, dansade utför trappan
så strålande glad på eftermiddagen för att möta Mar-
gareta och Karin. Just då hon passerade majorskans
dörr öppnades denna och majorskan tittade ut.
— Se där är du lilla vän! Här skall du få för att
du gått så många ärenden åt mig. Majorskan stack
till Mona en blank tvåkrona.
— Tack snälla, men inte skulle jag ha betalt för
det. Mona stammade helt förlägen.
— Ta den du, ta den du, min flicka. Majorskan
nickade så vänligt.
— Tack. Mona neg, men majorskan hade redan
stängt sin dörr igen.
Mona satte sig ett tag i trappan och räknade över
innehållet i sin portmonnä. Tio kronor hade hon
sparat, av moster hade hon fått tio, av farbror Ernst
tjugo kronor och så nu två kronor av majorskan.
Det blev hela fyrtiotvå kronor! Det var nästan för
mycket pengar. Aldrig hade hon haft så mycket på
en gång förr. Vad var det mormor sagt då Mona
lämnat kuvertet från farbror Ernst? ”Köp nu inte
upp allt, försök att visa att du kan spara något.”
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
