Av allt, som händer har byggt, vad är det, som inte har fallit eller skall falla? O, människor, kasta mursleven och lerformen! Bred murarförklädet över ert huvud, och lägg er ner att bygga drömmarnas ljusa slott! Vad skall anden med tempel av sten och ler? Lär att bygga oförgängliga slott av drömmar och syner!»
*
Ack, grön är jorden, människans älskade boning, blå är himlen, hennes längtans mål. Världen strålar av färger. Varför är kyrkan vit? Vit som vintern, naken som fattigdomen, blek som ångesten! Den glittrar inte av rimfrost som en vintrig skog. Den strålar inte i pärlor och spetsar som en vit brud.
*
Ty det vet man nog, att för den, som plågas och lider, är den goda fru Musica det bästa sällskap. Hon är munter och lekfull som ett barn. Hon är eldig och intagande som en ung kvinna. Hon är god och vis som de gamla, vilka ha levat ett gott liv.
*
Värmlandspolskan är den underbaraste dans. Den omskapar jordens tungfotade söner. Ljudlöst sväva de på tumstjocka sulor fram över ohyvlade loggolv. De virvla omkring, lätta som löv i höststorm. Den är mjuk, snabb, tyst, glidande. Dess ädla, måttfulla rörelser frigöra kropparna och låta dem känna sig lätta, spänstiga, svävande.
*
Man får fara varsamt fram med de gamla sägnerna, de äro som åldriga rosor, de tappa lätt bladen, när man kommer dem för nära inpå livet.
*
Det är så vackert i de gamla dikterna. Den tillfångatagne hjälten måste stundom gå i bojor i sin segrande fiendes triumftåg. Men han är stolt och skön ännu i motgången. Och blickarna söka honom likaväl som den lycklige, som har besegrat honom. Skönhetens tårar och kransar tillhöra den ännu i olyckan avundsvärde.
*
Hans (*) mål var egentligen inte annat än ett återvändande till den äldsta av mänsklighetens drömmar. Och hade inte mänskligheten alltid varit sanndrömd?
Skulle inte den sköna paradisdrömmen från tidens morgon ha den betydelsen, att mänskligheten en gång skall komma att leva ett lustgårdsliv i sämja och enighet? Inte så att förstå likvisst, som att den skulle återgå till vildens arma ståndpunkt, utan allt, vad den hade förvärvat av bildning och vetande, av skönhet och rikedom under vandringen genom den jordiska vildmarken, det skulle den förvisso föra med sig in genom paradisporten.
(*) Z. Topelius.
*
Säll är du (*), att du visste, att för vandringen på världens marknadstorg är människan skapad. Det är endast sin själs längtan, som hon... kan sända till himmelen.
(*) Kronprinsessan Margareta.
