Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på gården, som voro minst lika högfärdiga som bönderna och
vilka inför sina jämställda skämdes för att tjäna under en
sådan som hon, en som inte var bättre än de själva. Vare sig
de nu föredrogo att låta hustrun gräma sig sjuk och stelna i
förbittring i ensamheten därhemma, under det att mannen
levde som ogift bland de andra bönderna i bygden, eller de
försökte bära ensamheten och alla de andras ogillande
tillsammans, så blev resultatet förr eller senare detsamma:
antingen började mannen till slut söka tröst för sitt misslyckade
liv i brännvinet och lät gården gå vind för våg, tills den
måste säljas och de själva måste söka arbete i närmaste stad,
eller, om han var av starkare virke, beslöto de sig efter att
ha hållit ut något tiotal år för att frivilligt sälja sin
egendom och grundlägga ett nytt liv i Amerika eller någon
annanstans där ingen kände dem; och i vartdera fallet hade
bönderna segrat och den som vågat bryta mot deras oskrivna lagar
var fördriven ur bygden — och i regeln hade jorden åter
hamnat i rätta bondehänder, i det att någon släkting köpt den
för en spottstyver på auktionen. Så hade det gått en kusin
till Gunnarsson, som gift sig med en många år äldre syster
till Anna, Gunnarssons fästmö. De hade kämpat mot
övermakten i mera än tio år innan de givit tappt och emigrerat
till Amerika, och Gunnarsson var outtröttlig i sina
skildringar av vad modern berättat honom om allt vad de fått lida
under så många år. Allt det hade försiggått, innan Gunnarsson
ännu var stor nog för att nu efteråt kunna minnas det, men
det stod ännu i fängelset lika levande för honom som om han
följt det dag för dag, och kusinen hade för Gunnarsson
genom moderns berättelser blivit ett ensamt mer än tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>