Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANISJA.
Det skall väl någon gång bli slut.
GRANNHUSTRUN.
Ja, det skall väl det! Det är ju ett helt år nu, som
han hållit på och dragits med döden. Han binder
händerna på dig.
MATRJONA.
Det är inte heller så roligt att vara änka. Så länge
man är ung, är det nog bra, men när man blir gammal,
är det ingen, som tycker synd om en. Ja ja, ålderdomen
är ingen fröjd! Se nu på mig bara. Det är inte lång
bit jag gått, och ändå är jag alldeles förbi av trötthet,
och benen äro som domnade på mig. Var är gossen
min?
ANISJA.
Ute och plöjer. Men stig in, så ska vi tända på under
samovaren, och du kan få förfriska dig med ett glas te.
MATRJONA
sätter sig.
Ja, jag är verkligen så trött, mina små duvor. Men
vad nu det beträffar att ge honom sista smörjelsen, så
är det alldeles nödvändigt. Det skall vara så nyttigt
för själen, säges det.
ANISJA.
Ja, i morgon ska vi skicka efter prästen.
MATRJONA.
Bäst vore det. Ja, och hemma i vår by, min flicka,
där ha vi bröllop för närvarande.
GRANNHUSTRUN.
Vad för slag, nu på våren?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
