Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten - Adertonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATRJONA.
Jag tänker nog, att gubben dör i dag...
NIKITA.
Nå ja, dör han, så må han vinna den eviga
saligheten. Vad rör det mig?
MATRJONA
håller hela tiden blicken fästad på trappan.
Ack, min son, så länge man lever, måste man tänka
på denna världens ting. Och det behövs också, käre vän,
att man är klok och om sig. Men du är nu så tanklös,
så att jag är tvungen att blanda mig i överallt och får
springa andan av mig för din skull. Så som jag arbetat
och strävat... Kom ihåg det, glöm mig inte, när
tider blir.
NIKITA.
Nå, men vad är det då, du arbetar för?
MATRJONA.
För din lycka, vet jag, för din framtid. Om man
inte började i tid, skulle det aldrig bli något av. Du
känner ju Ivan Mosejitj? Han och jag äro goda vänner.
Häromdagen var jag inne hos honom i ett ärende, ser
du... jag satte mig ner, och vi började tala om ett
och annat. »Hör nu, Ivan Mosejitj», sade jag, »det är en
sak, som jag skulle vilja fråga dig om. Antag till
exempel», sade jag, »att en änkling gifter om sig, och
antag också att han har barn, en dotter i första giftet
och en i andra. Nå», sade jag, »om nu till exempel
mannen dör, kan då änkan gifta om sig», sade jag, »och
överlämna gården åt sin andre man? Kan hon», sade
jag, »gifta bort sin första mans döttrar», sade jag, »och
själv stanna på gården?» — »Det kan hon», sade han,
»men man får gå varsamt till väga», sade han. »Och så
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
