Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten - Nionde scenen - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANISJA
hytter åt henne.
Jag skall ge dig! Om jag får se en skymt mera av
dig här ute så ...
Anjutka tar till flykten.
ANISJA
Gå och gör, som jag sagt. Annars akta dig!
Går.
TIONDE SCENEN.
NIKITA
ensam, sitter länge tyst.
Sådana historier! Å, de kvinnfolken! Det är ett elände.
»Det skulle du ha tänkt på förr», säga de. När skulle
jag haft tid att tänka på det? I fjol somras började
Anisja att hänga efter mig och... Nå ja, än sedan?
Jag är väl inte någon munk heller! När husbond var
död, utplånade jag ju min synd, som sig bör. Det var
inte mitt fel... sådant där händer ju alla dar. Så var
det den där historien med pulvren... men var det
kanske jag, som förledde henne till det? Hade jag vetat
av det då, så skulle jag slagit ihjäl henne, den gemena
hyndan! Ja, det skulle jag! Hon har gjort mig till
medbrottsling i alla sina gemenheter... jag har fått
riktig avsmak för henne alltifrån den stunden. När mor
talade om det för mig, blev jag så led vid henne, så
led, att jag inte mera ville se på henne en gång. Hur
skulle jag kunna leva ihop med henne? Och på det
viset började det... Så tog flickan sig till att löpa
efter mig. Rår jag för det? Hade det inte varit jag,
så hade det varit en annan. Och nu ha vi följden!
26. —
Tolstoi, Ivan lljiti’ död.
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
