Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varje annan slags sorg skulle man kunna skingra
eller döva, men den här ... den sitter kvar, den ... mitt
inne i själva hjärtat — och den låter inte driva ut sig.
Ser bortåt den andra gården.
Rätt som det är, kommer hon väl igen.
Härmar Anisja.
»Så präktigt och så storståtligt! Jag skall slå mig
ner bredvid dig!» Å, ditt usla stycke! Ja, kom du, kyss
mig, när de taga ner mig från bjälken! Då är det
åtminstone slut en gång för alla ...
Fattar tag i repet och drar det till sig.
MITRITJ
reser sig raglande utan att släppa tåget.
Nej, jag ger det inte ifrån mig! Jag ger det inte
åt någon. Jag skall själv bära in det. Om jag har sagt,
att jag skall bära in halmen, så gör jag det oqkså.
Är det du, Mikitka?
Skrattar.
Å tusan! Kommer du för att hämta halm?
NIKITA.
Tag hit repet!
MITRITJ.
Nej, vänta du. Bönderna skickade hit mig... jag
skulle bära in ...
Reser sig upp och börjar samla ihop halm, men raglar,
försöker hålla sig upprätt och ramlar slutligen omkull.
Nej, det går Inte! Brännvinet var för starkt!
NIKITA.
Tag hit repet!
MITRITJ.
Jag har sagt, att jag inte ger det ifrån mig. Ack,
Mikisjka, du är så dum, dum som ett svintryne!
Skrattar.
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
