Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soxgens bilder-. 135
efter hennes nedkomst, släpade han henne i håret ned af
sängen, drog henne ned i källaren och höll henne der åt-
skilliga dagar och nätter på watten och bröd, till des; hen-
nes skri och klagan hördes as dem, som gingo förbi på
gatan. Saten undersöktes, och den stackars, nästan döende
smvinnan rycktes ur omenniskans klor. Hon bles häftigt
sjuk, och kort derefter förlorade hon helt och hållet sitt
förstånd. Kyrkans myndigheter gjorde intet wid denna
sak, och odjuret gick ostraffadt.
Ett sorgens ansigte står ständigt framför mig. «Du
skulle göra en wälgerning, om du kunde besöka ett norskt
fruntimmer, som är så förskräckligt olyckligt«, sade en wän
en dag till mig. Jag fick qwinnans adress, reste derpii
med bantåget och fick tala med henne. Henness man hade
warit en driftig handtwerkare i det gamla landet, men
han hade blifwit fattig på grund af olyckliga spekulatio-
ner. För några år sedan hade han plötsligt öfwergått
till mormonismen och hade utan widare rest öswer till
Utah. Derifrän skref han till sin hustru gång på gång,
att hon skulle komma ester. Denna, som war en bildad
"qwinna oih dertill en djupt allwarlig kristen, blef sör-
färad, då hon hörde, att hennes man låtit sig fångas af
mormonerna. Hon tänkte på deras barn samt faran för
sig sjelf och fann det rättast att ej följa efter. Brefwen
blefwo dock mer bönfallande, och da hon hade riidsragat
sig med en kristen prest derute om hwad hon borde göra,
beslöt hon att resa på de wilkor, att mannen ej skulle
twinga henne att blifwa mot-mon, samt att barnen skulle
uppfostras i den kristna tron. Strax hon kommit öfwer,
erfor hon, att hans löften endast warit en förewändning
för att sa fatt i barnen och henne, och sorgen störtade in
öfwer den stackars qwinnan som wäldiga brottsjöar. Han
försökte först med godo locka henne öfwer till mortnonig-
men, men då det icke lyckades, bles han som en djeswul
mot henne. «Ah, huru jag lider, huru olycklig jag är!«
så utbrast hon. «Han hånar mig, söker wända mina
barns kärlek från mig. Han bryr sig icke ont löftena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
