Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det är mycket artigt af dig, min vän, att vilja se mig,"
sade Mrs Brook, nu på höjden af godt lynne, "och du kan lita
på min grannlagenhet, att jag ej skall komma öfver dig för
snart. Men hvad säger du om att lemna gossen åt mig nu?
Jag skall taga god vård om honom, och mina flickor skola bli
präktiga lekkamrater för honom."
Denna inbjudning afböjdes med tacksägelser, men med en
bestämdhet, som visade att hvarken Sir Edvard eller hans
hustru ville afsäga sig det nöje de hoppades af barnets närvaro.
Kanhända att Mrs Brook framkastat bjudningen för att pröfva
sin svägerskas verkliga känslor för barnet; åtminstone tycktes
hon alls ej missnöjd öfver afslaget, och tog afsked förtjust öfver
bruden och fullkomligt försonad med sin broder.
*
Kapitlet III.
Några veckor derefter voro Sir Edvard och hans hustru
bosatta för vintern i sin vackra landtliga boning. När den
angenäma uppgiften att visa allt för henne var öfver, och
sinnesrörelsen vid att återkomma med glädje till det hem han lemnat med
sorg, gifvit vika, återtog Sir Edward sina gamla, länge afbrutna
sysselsättningar; och hans hustru, trogen sitt beslut, började de
studier, som skulle sätta henne i stånd att dela dem. Hennes
energi slappades ej heller efter några veckor af ansträngande
flit; hennes själ, kraftig och lärgirig, behöfde en sysselsättning,
som satte dess förmåga i verksamhet, och hennes stolta ande
steg med de svårigheter, som mötte den. Hennes make smålog
åt hennes ifver och var förtjust öfver hennes förstånd; och de
timmar han tillbringade med att hjelpa henne i de stränga
studier hon ålade sig voro de angenämaste af hans dag.
Och Lady Irwin var lycklig. Hennes man hade ingen tanke
för annat än henne, gossen frodades och älskade henne; men
likväl var hennes lycka ej fullkomlig. Endast passion bringar
aldrig lycka; den är af jorden jordisk, och bär förgängelsens
frö inom sig. Den kärlek, som icke kommer från himlen, som
icke ser till himlen efter sin fullkomning, kan icke höja och
rensa hjertat — den är en rastlös vind, som väcker upp den
oroliga själen och aldrig lemnar den i fred — den är sinnrik och
outtröttlig såsom sjelf-plågare. Så var det också med Helen
Irwin; emellan henne och hennes lycka kom en skugga, bilden
af en som upphört att vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:29:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/morstyfmor/0016.html
