Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom en sådan underlig skugga öfver hennes ansigte. Tycker
du inte hon är bra vacker, Kitty?"
"Jo, isynnerhet när hon ler."
"Nej, när hon är ond. Det är min egen älskling Kate som
ser oemotståndlig ut när hon ler. Mamma ser storartad ut när
hon vredgas. Jag känner en sorts krypande i hvarje åder och
som om det brände mig i hjertat, när hon ser så der ut. Är det
orätt att tycka om att se det?"
"Det måste vara orätt," svarade Kitty allvarsamt. "Hon
kan ej annat än känna sig olycklig, när hon ser så ut.
Dessutom tror jag inte att det är vördnadsfullt af dig eller
öfverensstämmande med den aktning du bör hysa för din mor att
bespeja hennes utseende, eller gifva din egen uttydning åt ett
flyktigt uttryck."
"Se inte så ledsen ut, Kate. Jag kan ej bära att se det.
Jag vet att jag är mycket elak, men du får ej hata mig. Jag
försöker att bedja, jag gör det verkligen, och jag vill göra det
ännu mera. Är det inte underligt," tillade han lägre, "är det
inte underligt, att jag aldrig tycker om att se dig ledsen; men
när jag förargar min moder, så hoppar blodet i mina ådror, och
jag känner, som om jag ej kunde låta bli, det för mig så nära
henne. Se på min panna, ser du att jag får en sådan rynka som
hennes? Jag rynkar pannan så om nätterna ibland, att jag
vaknar deraf, och jag drömmer om ingenting annat än kamp
och strid. Kära Kitty, tror du att jag någonsin kunde få
komma till himlen?"
"Kom ihåg, hvem det var som gaf sitt dyrbara lif till en
lösen för syndare, Edvard! Tänk på Honom, som älskar dig,
och som ömmar för dina brister."
"Ibland," sade gossen, seende ut genom fönstret och talande
i en ljuf, drömmande ton — "ibland synes mig allt som är
skrifvit i Bibeln så sannt, att jag känner som om jag hade
styrka till allt; men så är det allt borta igen i ett ögonblick, och de
gamla onda tankarna komma igen. Jag förmodar, Kitty, att
det är djefvulen, som tager bort ordet ur mitt hjerta."
Sålunda sutto de båda och talade med hvarandra på den
mörka Novemberdagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
