Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitlet VIII.
Sir Edvard satt och läste, när hans son inträdde i matsalen.
Han var icke en man, som i allmänhet sysselsatte sig mycket
med sina barn, och han såg knappt upp vid Franks inträde, en-
dast visande sitt medvetande af hans närvaro och sin
tillfredsställelse deröfver genom en fråga om vädret. Sedan Frank be-
svarat denna och satt sig vid elden, började han öfverlägga i sitt
sinne hur han skulle komma fram med det ämne som sysselsatte
hans tankar. Han tviflade ej på att hans fader skulle höra ho-
nom med intresse ; men det var med betydlig svårighet, som han
slutligen framstammade en begäran, att hans fader ville låna
honom sin uppmärksamhet för några minuter.
"Hvad nu, Frank?" sade Sir Edvard läggande ned sin bok
med en blick af förundran. u Du tyckes mycket otålig, och jag
klandrar dig ej derför. Jag tror att resor göra en ung man
godt, förutsatt att han reser för ett visst ändamål, och ej
allenast för att slösa bort tid och penningar. Jag har just nyss
talat med din moder om din plan. Hon tycker att jag borde
tagit tid på mig för att besinna mig, innan jag samtyckte till en
så lång och farlig resa; men, såsom jag bevisade henne, den är
ingenting emot Argonauternas tåg. Oaktadt äfventyrets fara,
erkänner jag, att jag är glad, att du bestämt Klippbergen till
ditt TJI tima Thule; ty jag skall tycka mycket om att få några
geologiska prof derifrån; och en tillförlitig beskrifning på
mormonismen, en af tidens märkvärdigaste fenomener. De
berättelser vi hafva derom, måste till en viss grad vara partiska.
Du har ett klart hufvud och unga ögon att göra dina upptäck-
ter med. Det enda jag ville varna dig för, är att allt för myc-
ket hängifva dig åt de gammaldags fördomar, som vår gode vän
Birkby gjort sig så mycken möda att inplanta i dig."
"Jag har just nyss lemnat Kitty," började Frank slutligen
med en förtviflans ansträngning.
"Hvarför tog du henne icke med dig hit? Den lilla
kråkan, jag undrar ej på om hon blyges att visa sitt ansigte. Din
mor är alls ej belåten, skall jag säga dig. Hon har aldrig tyckt
serdeles om stackars Kitty. Det är besynnerligt — men —
kanske när allt kommer omkring att det är naturligt. Portia skulle
väl kanske ansett Imogene väl vattenaktig. Jag börjar verkli-
gen frukta att min lilla vän blir lik andra qvinnor, och det
vore bra stor skada om Kitty, den älskligaste varelse, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
